never gonna take us down

gick en promenad ikväll - till stockby.
sprang 5 km. men prata med hannah i 1km, så vi säger 4 km. jag brukar lixom orka 2. sen sprang jag 1,5an. 2 ggr. altså 8km. och det var inte äns jobbigt. något var fel på kroppen helt enkelt. känns de sådär varje gång jag springer skulle jag lätt klara marathon typ imorrn... dock hade inte tiden blivit nån hit, för snabbt, det springer jag inte...

dusch, tvätt, mat.
nu - nanna kudde.

imorgon  -  party in my head. med alla de bästa - lisen, frida, micka, suss, annelie, hannah, fray!
WOW, jag är P E P P !

och nu är ewah äntligen hemma i normlösa, altså välbehållen. i normlösa är det tryggt.
puss&godnatten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0